Igår kväll fick jag för mig att "varför inte gå upp tidigt imorgon bitti och fotografera morgonljuset tillsammans med den vackra dimman". Varför inte liksom? Så idag vaknade jag klockan sex med hjälp av mamma som kom in i mitt rum. Hon ville nämligen också med på promenaden. Kunde inte annat än pallra mig upp ur sängen och klä på mig någorlunda varma kläder. Utan frukost och utan att egentligen hinna tänka. När vi väl kom ut blev vi besvikna av att se att dimman inte var så tjock som vi trott nere vid sjön (mer ett dis), men det gjorde inte så mycket för ljuset var vackert ändå.